Det känns inte bara lite konstigt när man försöker göra en ny start i livet och glömma allt som varit, och att sedan komma hem precis tillbaka till allt,hur det var förut alla gamla saker som dras upp om och om igen, Det är som att jag på något konstigt sätt försvinner igen eller hur man nu ska förklara det, Visst jag älskar mina föräldrar men jag älskar inte allt skit man får höra av dom, jag älskar inte när dom trycker på ens ömma punkter. Men det är trots allt min familj och det är nog bara att gilla läget.
Ska dricka kaffe nu och packa lite saker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar